Allt är tillåtet... allt är dock inte nyttigt ..Se till att inget får makt över er .Detta är Paulus sköna ord om Friheten i Kristus...denna livsfilosofi har jag valt leva efter..har något likväl fått makt över dig ...Bryt ihop ..gråt och sörj en tid ...plocka sen upp bitarna av dig själv med Jesu hjälp...Jesus döper dig i Helig Ande ..om du ber om det..
söndag 19 juli 2009
Välkommen....detta är en ren och skär studieblogg..som går på djupet...vi vill gå rakt mot kärnan
Så här skriver Symeon.en fantastisk text ...jag ryser .....fatta hur svårt kyrkan måste haft det att förmedla detta till vanligt jordnära folk ..och hur kunde apostlarna egentligen få denna uppenbarelse ..... joh1: 9. Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen. 10. I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom.
Min tolkning..den uppmärksamme ser att ordet Gud skrivs på två sätt i grekiskan ton theon = bestämd artikel syftar på den allsmäktige guden theos = gud monogenos theos =enfödde guden
" I begynnelsen fanns Ordet , och Ordet fanns hos Gud ( grekiska : ton theon),och Ordet var Gud ( theos )"
joh upp 19:13. Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod; och det namn han har fått är »Guds Ord».
1 joh 5: 20. Och vi veta att Guds Son har kommit och givit oss förstånd, så att vi kunna känna den Sanne; och vi äro i den Sanne, i hans Son, Jesus Kristus. Denne är den sanne Guden och evigt liv.
26. Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika;
orginaltextens hebreiska ord för likhet betyder
en exakt koipa
sonen en exakt kopia av Fadern
15. i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat. 16. Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom. 17. Ja, han är till före allt annat, och alltsammans äger bestånd i honom. 18. Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt vara den främste.
1. Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, 2. har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen.
3. Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts
ord bär allt, har han -- sedan han hade utfört en rening från synderna -- satt sig på Majestätets högra sida i höjden. 4. Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras. 5. Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son»? 6. Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skola tillbedja honom.»
12. Och jag vände mig om för att se vad det var för en röst som talade till mig; och när jag vände mig om, fick jag se sju gyllene ljusstakar 13. och mitt i bland ljusstakarna någon som liknade en människoson, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad kring bröstet med ett gyllene bälte. 14. Hans huvud och hår var vitt såsom vit ull, såsom snö, och hans ögon voro såsom eldslågor. 15. Hans fötter liknade glänsande malm, när den har blivit glödgad i en ugn. Och hans röst var såsom bruset av stora vatten. 16. I sin högra hand hade han sju stjärnor, och från hans mun utgick ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin fulla kraft. 17. När jag såg honom, föll jag ned för hans fötter, såsom hade jag varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sade:
»Frukta icke. Jag är den förste och den siste 18. och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och jag har nycklarna till döden och dödsriket. 19. Så skriv nu upp, vad du har sett, och skriv upp både vad som nu är, och vad som härefter skall ske.
9. Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulen därpå voro av flammande eld.
10. En flod av eld strömmade ut från honom, tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna.
11. Medan jag nu såg härpå, skedde det att, för de stora ords skull som hornet talade -- medan jag ännu såg härpå -- djuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännas upp. 12. Från de övriga djuren togs ock deras välde, ty deras livslängd var bestämd till tid och stund.
13. Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom.
14. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.
9. Jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma.
1 samuel 29. Och den Härlige i Israel ljuger icke och ångrar sig icke; ty han är icke en människa, så att han skulle kunna ångra sig.»
4 mose 23:19. Gud är icke en människa, så att han kan ljuga, icke en människoson, så att han kan ångra något. Skulle han säga något och icke göra det, tala något och icke fullborda det?
joh 4
24. Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»
4. Och jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och ett sken omgav det; och mitt däri, mitt i elden, syntes något som var såsom glänsande malm.
5. Och mitt däri syntes något som liknade fyra väsenden, och dessa sågo ut på följande sätt: de liknade människor,
6. men vart väsende hade fyra ansikten, och vart och ett av dem hade fyra vingar, 7. och deras ben voro raka och deras fötter såsom fötterna på en kalv och de glimmade såsom glänsande koppar. 8. Och de hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Och med de fyras ansikten och vingar förhöll det sig så: 9. deras vingar slöto sig intill varandra; och när de gingo, behövde de icke vända sig, utan gingo alltid rakt fram. 10. Och deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan, och alla fyra hade tjuransikten på vänstra sidan, och alla fyra hade ock örnansikten. 11. Så var det med deras ansikten. Och deras vingar voro utbredda upptill; vart väsende hade två vingar med vilka de slöto sig intill varandra, och två som betäckte deras kroppar. 12. Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville gå, dit gingo de, och när de gingo, behövde de icke vända sig. 13. Och väsendena voro till sitt utseende lika eldsglöd, som brunno likasom bloss, under det att elden for omkring mellan väsendena; och den gav ett sken ifrån sig, och ljungeldar foro ut ur elden.
13. Och väsendena voro till sitt utseende lika eldsglöd, som brunno likasom bloss, under det att elden for omkring mellan väsendena; och den gav ett sken ifrån sig, och ljungeldar foro ut ur elden. 14. Och väsendena hastade fram och tillbaka likasom blixtar.
15. När jag nu såg på väsendena, fick jag se ett hjul stå på jorden, invid väsendena, vid var och en av deras fyra framsidor. 16. Och det såg ut som om hjulen voro gjorda av något som liknade krysolit, och alla fyra voro likadana; och det såg vidare ut som om de voro så gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat. 17. När de skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna, de behövde icke vända sig, när de gingo. 18. Och deras lötar voro höga och förskräckliga, och på alla fyra voro lötarna fullsatta med ögon runt omkring. 19. Och när väsendena gingo, gingo ock hjulen invid dem, och när väsendena lyfte sig upp över jorden lyfte sig ock hjulen. 20. Vart anden ville gå, dit gingo de, ja, varthelst anden ville gå; och hjulen lyfte sig jämte dem, ty väsendenas ande var i hjulen. 21. När väsendena gingo, gingo ock dessa; när de stodo stilla, stodo ock dessa stilla; när de lyfte sig upp över jorden, lyfte sig ock hjulen jämte dem, ty väsendenas ande var i hjulen. 22. Och över väsendenas huvuden syntes något som liknade ett himlafäste, till utseendet såsom underbar kristall, utspänt ovanpå deras huvuden. 23. Och under fästet voro deras vingar utbredda rätt emot varandra Vart särskilt väsende hade två vingar med vilka det kunde betäcka sin kropp. 24. Och när de gingo, lät dånet av deras vingar i mina öron såsom dånet av stora vatten, såsom den Allsmäktiges röst; ja, det var ett väldigt dån, likt dånet från en härskara. Men när de stodo stilla, höllo de sina vingar nedsänkta.
25. Och ovan fästet, som vilade på deras huvuden, dånade det; när de då stodo stilla, höllo de sina vingar nedsänkta.
26. Och ovanpå fästet, som vilade på deras huvuden, syntes något som såg ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och
ovanpå det som liknade en tron satt en som till utseendet liknade en människa, >2 Mos. 24,10. Jes. 6,1 Hes. 10,1 f. Dan. 7,9 f. Upp. 4,2 f. hos 11:9 4 mose 23:19
27. Och jag såg något som var såsom glänsande malm och omgivet runt omkring av något som såg ut såsom eld, ända ifrån det som såg ut att vara hans länder och sedan allt uppåt. Men nedåt från det som såg ut att vara hans länder såg jag något som såg ut såsom eld; och ett sken omgav honom. 28. Såsom bågen som synes i skyn, när det regnar, så såg skenet ut där runt omkring.
Så såg det ut, som tycktes mig vara HERRENS härlighet; och när jag såg det, föll jag ned på mitt ansikte, och jag hörde rösten av en som talade
1. Sedan fick jag se en dörr vara öppnad i himmelen; och den röst, lik ljudet av en basun, som jag förut hade hört tala till mig, sade: »Kom hit upp, så skall jag visa dig, vad som skall ske härefter.» 2. I detsamma kom jag i andehänryckning. Och jag fick se en tron vara framsatt i himmelen, och någon satt på den tronen; 3. och han som satt därpå var till utseendet såsom jaspissten och karneol. Och runt omkring tronen gick en regnbåge, som till utseendet var såsom en smaragd. 4. Och jag såg tjugufyra andra troner runt omkring tronen, och på de tronerna sutto tjugufyra äldste, klädda i vita kläder, med gyllene kransar på sina huvuden. 5. Och från tronen utgingo ljungeldar och dunder och tordön; och framför tronen brunno sju eldbloss, det är Guds sju andar. 6. Framför tronen syntes ock likasom ett glashav, likt kristall; och runt omkring tronen stodo fyra väsenden, ett mitt för var sida av tronen och de voro fullsatta med ögon framtill och baktill. 7. Och det första väsendet liknade ett lejon, det andra väsendet liknade en ung tjur, det tredje väsendet hade ett ansikte såsom en människa, det fjärde väsendet liknade en flygande örn. 8. Och vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar; runt omkring, jämväl under vingarna voro de fullsatta med ögon. Och dag och natt sade de utan uppehåll: »Helig, helig, helig är Herren Gud den Allsmäktige, han som var, och som är, och som skall komma.»
9. Och när väsendena hembära pris och ära och tack åt honom som sitter på tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter, 10. då falla de tjugufyra äldste ned inför honom som sitter på tronen, och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter, och lägga sina kransar ned inför tronen och säga;
11. »Du, vår Herre och Gud, är värdig att mottaga pris och ära och makt, ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja, kom det till och blev skapat.»
såg jag en bokrulle, med skrift både på insidan och på utsidan, och förseglad med sju insegel. 2. Och jag såg en väldig ängel som utropade med hög röst: »Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel?» 3. Men ingen, vare sig i himmelen eller på jorden eller under jorden, kunde öppna bokrullen eller se vad som stod däri. 4. Och jag grät bittert över att ingen befanns vara värdig att öppna bokrullen eller se, vad som stod däri. 5. Men en av de äldste sade till mig: »Gråt icke. Se, lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot, har vunnit seger, så att han kan öppna bokrullen och och bryta dess sju insegel.»
6. Då fick jag se att mellan tronen och de fyra väsendena och de äldste stod ett lamm, som såg ut såsom hade det varit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, det är Guds sju andar, vilka äro utsända över hela jorden.
7. Och det trädde fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen.
Sonen trädde fram till Fadern
8. Och när han tog bokrullen, föllo de fyra väsendena och de tjugufyra äldste ned inför Lammet; och de hade var och en sin harpa och hade gyllene skålar, fulla med rökelse, det är de heligas böner. 9. Och de sjöngo en ny sång som lydde så: »Du är värdig att taga bokrullen och att bryta dess insegel, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor, av alla stammar och tungomål och folk och folkslag, 10. och gjort dem åt vår Gud till ett konungadöme och till präster, och de skola regera på jorden»
1. I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2. Detta var i begynnelsen hos Gud. 3. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. 4. I det var liv, och livet var människornas ljus.
1. I begynnelsen var Ordet
i begynnelsen på hebreiska
be re shit
be re = kan betyda i eller genom
shit
kan betyda början eller förstling eller begynnelsen
detta är ett rykte jag hört som skall kollas
men jag provade denna kombination
genom förstlingen var Ordet
14. Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.
och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från
vad är härlighet ..förmodligen Andens utstrålning ...på förklaringsberget ..joh 17:5
5. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig, förrän världen var till.
22. Och den härlighet som du har givit mig, den har jag givit åt dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett 23. -- jag i dem, och du i mig -- ja, för att de skola vara fullkomligt förenade till ett, så att världen kan förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem, såsom du har älskat mig. 24. Fader, jag vill att där jag är, där skola ock de som du har givit mig vara med mig, så att de få se min härlighet, som du har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse. 25. Rättfärdige Fader, världen har icke lärt känna dig, men jag känner dig, och dessa hava förstått att du har sänt mig. 26. Och jag har kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det, på det att den kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem, och jag i dem.»
1. Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?» 2. Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården, 3. men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö.'» 4. Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö; 5. men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.» 6. Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.
när Adam åt det ursprungliga hebreiska ordet för orm så som det används i 1 mose 3:1 är förgiftare
orm på hebreiska
joh 10
10. Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.
det grekiska ord som översatts förgörare betyder också fördärvare ödeläggare med specialbetydelsen giftorm
så när Mose frågar Gud vad är ditt namn säger Gud 1 mose 1 1. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
prova tanken genom förstlingen ..i begynnelsen
det var en liten avstickare från ämnet
tillbaka 1 mose 17 1. När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig HERREN för honom och sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig.
22. Då Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp från honom.
9. Och Gud uppenbarade sig åter för Jakob, när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och välsignade honom. 10. Och Gud sade till honom: »Ditt namn är Jakob; men du skall icke mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.» Så fick han namnet Israel. 11. Och Gud sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige; var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola komma av dig, och konungar skola utgå från din länd. 12. Och det land som jag har givit åt Abraham och Isak skall jag giva åt dig; åt din säd efter dig skall jag ock giva det landet.
13. Och Gud for upp från honom, på den plats där han hade talat med honom.
14. Men Jakob reste en stod på den plats där han hade talat med honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer därpå och göt olja över den. 15. Och Jakob gav åt platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel.
3. Då tänkte Mose: »Jag vill gå ditbort och betrakta den underbara synen och se varför busken icke brinner upp.» 4. När då HERREN såg att han gick åstad för att se, ropade Gud till honom ur busken och sade: »Mose! Mose!» Han svarade: »Här är jag.» 5. Då sade han: »Träd icke hit; drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.»
6. Och han sade ytterligare: »Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.» Då skylde Mose sitt ansikte, ty han fruktade för att se på Gud. >Matt. 22,32. Mark. 12,26. Luk. 20,37. 7. Och HERREN sade: »Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har hört huru de ropa över sina plågare; jag vet vad de måste lida. 8. Därför har jag stigit ned för att rädda dem ur egyptiernas våld och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mjölk och honung, det land där kananéer, hetiter, amoréer, perisséer, hivéer och jebuséer bo.
9. Fördenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och jag därjämte har sett huru egyptierna förtrycka dem, 10. därför må du nu gå åstad, jag vill sända dig till Farao; och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten» 11. Men Mose sade till Gud: »Vem är jag, att jag skulle gå till Farao, och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?» 12. Han svarade: »Jag vill vara med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten, skolen I hålla gudstjänst på detta berg.» 13. Då sade Mose till Gud: »När jag nu kommer till Israels barn och säger till dem: 'Edra fäders Gud har sänt mig till eder', och de fråga mig; 'Vad är hans namn?', vad skall jag då svara dem?» 14. Gud sade till Mose: »Jag är den jag är.» Och han sade vidare: »Så skall du säga till Israels barn: 'Jag är'[1] har sänt mig till eder.
15. Och Gud sade ytterligare till Mose: »Så skall du säga till Israels barn: HERREN, edra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till eder. Detta skall vara mitt namn evinnerligen, och så skall man nämna mig från släkte till släkte. 16. Gå nu åstad och församla de äldste i Israel, och säg till dem: HERREN, edra fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig, och han har sagt: 'Jag har sett till eder och har sett det som vederfares eder Egypten;
17. därför är nu mitt ord: jag vill föra eder bort ifrån betrycket i Egypten upp till kananéernas, hetiternas, amoréernas, perisséernas, hivéernas och jebuséernas land, ett land som flyter av mjölk och honung.' 18. Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de äldste i Israel gå till konungen i Egypten, och I skolen säga till honom: HERREN, hebréernas Gud, har visat sig för oss, så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud.'
2. Och Gud talade till Mose och sade till honom: »Jag är HERREN. 3. För Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig såsom 'Gud den Allsmäktige', men under mitt namn 'HERREN' var jag icke känd av dem.
HERREN
2 mose 24
2. Mose allena må träda fram till HERREN, de andra må icke träda fram; ej heller må folket stiga ditupp med honom.»
9. Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel stego ditupp. 10. Och de fingo se Israels Gud; och under hans fötter var likasom ett inlagt golv av safirer, likt själva himmelen i klarhet. >Hes. 1,26. 11. Men han lät icke sin hand drabba Israels barns ypperste, utan sedan de hade skådat Gud, åto de och drucko.
12. Och HERREN sade till Mose: »Stig upp till mig på berget och bliv kvar där, så skall jag giva dig stentavlorna och lagen och budorden som jag har skrivit, till undervisning för dessa.» 13. Då begav sig Mose åstad med sin tjänare Josua; och Mose steg upp på Guds berg. 14. Men till de äldste sade han: »Vänten här på oss, till dess att vi komma tillbaka till eder. Se, Aron och Hur äro hos eder; den som har något att andraga, han må vända sig till dem.» 15. Så steg Mose upp på berget, och molnskyn övertäckte berget. 16. Och HERRENS härlighet vilade på Sinai berg, och molnskyn övertäckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn. 17. Och HERRENS härlighet tedde sig inför Israels barns ögon såsom en förtärande eld, på toppen av berget.
18. Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp på berget. Sedan blev Mose kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
5. Och HERREN sade till Mose: »Säg till Israels barn: I ären ett hårdnackat folk. Om jag allenast ett ögonblick droge med dig, skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken, så vill jag se till, vad jag skall göra med dig.» 6. Så togo då Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem allt ifrån vistelsen vid Horebs berg.
7. Men Mose hade för sed att taga tältet och slå upp det ett stycke utanför lägret; och han kallade det »uppenbarelsetältet». Och var och en som ville rådfråga HERREN måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret. 8. Och så ofta Mose gick ut till tältet, stod allt folket upp, och var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och skådade efter Mose, till dess han hade kommit in i tältet. 9. Och så ofta Mose kom in i tältet, steg molnstoden ned och blev stående vid ingången till tältet; och han talade med Mose. 10. Och allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet; då föll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält. 11. Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, såsom när den ena människan talar med den andra. Sedan vände Mose tillbaka till lägret; men hans tjänare Josua, Nuns son, en ung man, lämnade icke tältet. >4 Mos. 12,8.
12. Och Mose sade till HERREN: »Väl säger du till mig: 'För detta folk ditupp'; men du har icke låtit mig veta vem du vill sända med mig Du har dock sagt: 'Jag känner dig vid namn, och du har funnit nåd för mina ögon.' 13. Om jag alltså har funnit nåd för dina ögon, så låt mig se dina vägar och lära känna dig; jag vill ju finna nåd för dina ögon. Och se därtill, att detta folk är ditt folk.» >2 Mos. 19,6. Ps. 103,7. 14. Han sade: »Skall jag då själv gå med och föra dig till ro?» 15. Han svarade honom: »Om du icke själv vill gå med, så låt oss alls icke draga upp härifrån. 16. Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava funnit nåd för dina ögon, om icke därigenom att du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, utmärkas framför alla andra folk på jorden?» 17. HERREN svarade Mose: »Vad du nu har begärt skall jag ock göra; ty du har funnit nåd för mina ögon, och jag känner dig vid namn.» 18. Då sade han: »Låt mig alltså se din härlighet.» 19. Han svarade: »Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig där du står, och jag skall utropa namnet 'HERREN' inför dig; jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.
20. Ytterligare sade han: »Mitt ansikte kan du dock icke få se, ty ingen människa kan se mig och leva.»
21. Därefter sade HERREN: »Se, här är en plats nära intill mig; ställ dig där på klippan. 22. När nu min härlighet går förbi, skall jag låta dig stå där i en klyfta på berget, och jag skall övertäcka dig med min hand, till dess jag har gått förbi. 23. Sedan skall jag taga bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.»
1. Och HERREN sade till Mose: »Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra voro, så vill jag skriva på tavlorna samma ord som stodo på de förra tavlorna, vilka du slog sönder.
2. Och var redo till i morgon, du skall då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på toppen av berget, mig till mötes, 3. men ingen må stiga upp med dig, och på hela berget för ingen annan visa sig; ej heller må får och fäkreatur gå i bet framemot detta berg.»
4. Och han högg ut två stentavlor likadana som de förra voro. Och bittida följande morgon begav sig Mose upp på Sinai berg, såsom HERREN hade bjudit honom, och tog de två stentavlorna med sig. 5. Då steg HERREN ned i molnskyn. Och han ställde sig där nära intill honom och åkallade HERRENS namn. 6. Och HERREN gick förbi honom, där han stod, och utropade: »HERREN! HERREN! -- en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet,
7. som bevarar nåd mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd, men som ingalunda låter någon bliva ostraffad, utan hemsöker fädernas missgärning på barn och barnbarn och efterkommande i tredje och fjärde led.»
8. Då böjde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad 9. och sade: »Om jag har funnit nåd för dina ögon, Herre, så må Herren gå med oss. Ty väl är det ett hårdnackat folk, men du vill ju förlåta oss vår missgärning och synd och taga oss till din arvedel.»
10. Han svarade: »Välan, jag vill sluta ett förbund. Inför hela ditt folk skall jag göra under, sådana som icke hava blivit gjorda i något land eller bland något folk. Och hela det folk som du tillhör skall se att HERRENS gärningar äro underbara, de som jag skall göra med dig. >5 Mos. 5,2. 11. Håll de bud som jag i dag giver dig. Se, jag skall förjaga för dig amoréerna, kananéerna, hetiterna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna. 12. Tag dig till vara för att sluta förbund med inbyggarna i det land dit du kommer, och låt dem icke bliva till en snara bland eder.
13. Fastmer skolen I bryta ned deras altaren och slå sönder deras stoder och hugga ned deras Aseror.
14. Ja, du skall icke tillbedja någon annan gud, ty HERREN heter Nitälskare; en nitälskande Gud är han.
4. Johannes hälsar de sju församlingarna i provinsen Asien. Nåd vare med eder och frid från honom som är, och som var, och som skall komma, så ock från de sju andar, som stå inför hans tron, 5. och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde bland de döda, den som är härskaren över konungarna på jorden. Honom som älskar oss, och som har löst oss från våra synder med sitt blod 6. och gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och väldet i evigheternas evigheter, amen.
7. Se, han kommer med skyarna, och allas ögon skola se honom, ja ock deras som hava stungit honom; och alla släkter på jorden skola jämra sig vid hans åsyn. Ja, amen.
8. Jag är A och O[1], säger Herren Gud, han som är, och som var, och som skall komma, den Allsmäktige.
upp 4
. Och vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar; runt omkring, jämväl under vingarna voro de fullsatta med ögon. Och dag och natt sade de utan uppehåll: »Helig, helig, helig är Herren Gud den Allsmäktige, han som var, och som är, och som skall komma.»
11. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.
smord = messias kristus
så Far som var är kommer
och Son som vär är kommer
skall komma
lukas 9
26. Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall Människosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders och de heliga änglarnas härlighet.
dvs samma sak som skedde vid Sinai då både Far och Son var där + mångtusenden heliga varelser
5 mose 33
2. han sade: »HERREN kom från Sinai, och från Seir gick hans sken upp för dem; han kom fram i glans från berget Paran, ut ur hopen av mångtusen heliga; på hans högra sida brann i eld en lag för dem. 3. Ja, han vårdar sig om folken;
Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet; 2. alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses; 3. alla åto de samma andliga mat, 4. och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus. 5. Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen. 6. Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill. 7. Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.» 8. Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag. 9. Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna. 10. Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av »Fördärvaren». 11. Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss. 12. Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.
1. Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer. 2. Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud som är prydd för sin brudgum. 3. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: »Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem 4. och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.»
5. Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.» Ytterligare sade han: »Skriv: ty dessa ord äro visa och sanna.» 6. Han sade vidare till mig: »Det är gjort. Jag är A och O[1], begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten. 7. Den som vinner seger, han skall få detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 8. Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad styggeligt är, och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel; detta är den andra döden.»
30. Då tog den andre i ordningen henne 31. och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig. 32. Slutligen dog ock hustrun. 33. Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.» 34. Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; 35. men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. 36. De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen. 37. Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'; 38. Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.» 39. Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.» 40. De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
41. Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son? 42. David själv säger ju i Psalmernas bok:
Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, 43. till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.' 44. David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»
23. Vilken av dem skall nu vid uppståndelsen, när de uppstå, få henne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.» 24. Jesus svarade dem: »Visar icke eder fråga att I faren vilse och varken förstån skrifterna, ej heller Guds kraft? 25. Efter uppståndelsen från de döda taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen. 26. Men vad nu det angår, att de döda uppstå, haven I icke läst i Moses' bok, på det ställe där det talas om törnbusken, huru Gud sade till honom så: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? 27. Han är en Gud icke för döda, utan för levande. I faren mycket vilse.»
28. Då trädde en av de skriftlärde fram, en som hade hört deras ordskifte och förstått att han hade svarat dem väl. Denne frågade honom: »Vilket är det förnämsta av alla buden?» 29. Jesus svarade: »Det förnämsta är detta: 'Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. 30. Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.' 31. Därnäst kommer detta: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' Intet annat bud är större än dessa.» 32. Då svarade den skriftlärde honom: »Mästare, du har i sanning rätt i vad du säger, att han är en, och att ingen annan är än han. 33. Och att älska honom av allt sitt hjärta och av allt sitt förstånd och av all sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själv, det är 'förmer än alla brännoffer och slaktoffer'.» 34. Då nu Jesus märkte att han hade svarat förståndigt, sade han till honom: »Du är icke långt ifrån Guds rike.» Sedan dristade sig ingen att vidare ställa någon fråga på honom.
35. Medan Jesus undervisade i helgedomen, framställde han denna fråga: »Huru kunna de skriftlärde säga att Messias är Davids son? 36. David själv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.' 37. Så kallar nu David själv honom 'herre'; huru kan han då vara hans son?»
Och folkskarorna hörde honom gärna.
bibeln är verkligen helig kol 3
17. Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.
2 tess 1
12. så att vår Herre Jesu namn bliver förhärligat i eder, och I i honom, efter vår Guds och Herrens, Jesu Kristi, nåd.
Jesu Far kallar jag omväxlande Fadern eller Israels Gud eller Abrahams Isaks och Jakobs Gud eller Fadern Gud den Allsmäktige eller den ende sanne och levande Guden eller HERREN Sebaot och då vänder jag mig i bönen till den gamle av dagar i daniel 7:9 och när jag tänker på Guds Son Messias den levande Gudens Son av evighet då vänder jag mig i bön till människosonen som kommer fram till den gamle av dagar i daniel 7:13 och när jag tänker på Messias ser jag framför mig människosonen som var i himlen dan 7:13 ..denne inkarneras i Maria ....och då blir detta en otroligt viktig sanning 1 joh 4:2.
2. Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; 3. men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört att den skulle komma, och som redan nu är i världen.
filip 2: 5. Varen så till sinnes som Kristus Jesus var 6. han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, 7. utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa 8. och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. 9. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn 10. för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden, 11. och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.
Jesus är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat enligt Paulus ord kolosser 1
MIN FAVORITLÄRARE Henoks gudsbild om andesjälens liv http://sanningen.nu/henok.html
46 Kapitlet.
Och där såg jag en, som hade ett dagarnas hufvud, hvitt som ull, och hos honom var en annan, hvars anlete var såsom en människas, och ljufligt var det och likt de heliga änglarnas. 2. Och jag frågade en af änglarna, hvilken gick med mig och visade mig alla de förborgade tingen, om den Människosonen, hvem han var och hvadan han kommit och hvarför han gick med dagarnas Hufvud. 3. Och han svarade mig och sade: Detta är Människosonen, som äger rättfärdigheten och hos hvilken rättvisan bor och som uppenbarar alla det förborgades skatter, emedan andarnas Herre har utvalt honom, och hvars del inför andarnas Herre har öfverträffat allting genom hans rättfärdighet i evighet.
48 Kapitlet.
Och på den orten såg jag en rättfärdighetens källa, som var outtömlig och omgifven af flera vishetens brunnar, och alla törstande drucko därur och blevo uppfyllda med visdom och hade sin boning hos de rättfärdiga och heliga och utvalda. 2. Och på den tiden vardt Människosonen nämnd hos andarnas Herre och hans namn inför dagarnas Hufvud. 3. Och innan solen och stjärnbilderna voro skapade, innan himmelens ljus voro danade, vardt hans namn nämndt inför andarnas Herre. 4. Han skall vara en staf för de rättfärdiga och heliga, att de må stödja sig därpå och icke falla, och han skall vara folkens ljus och de i hjärtat bedrövades hopp. 5. Alla som bo på jorden skola nedfalla inför honom och tillbedja honom och lofva och prisa och lofsjunga andarnas Herres namn. 6. Och därför vardt han utvald och förborgad inför honom, innan världen skapades, och i evighet skall han vara inför honom. 7. Och andarnas Herres vishet har uppenbarat honom för de heliga och rättfärdiga, ty han bevarar de rättfärdigas del, emedan
49 Kapitlet.
Vishetens ande är utgjuten såsom vatten, och härligheten upphör icke inför honom från evighet till evighet. 2. Ty han är mäktig i alla rättfärdighetens hemligheter, och orättvisan skall försvinna likt en skugga och ej längre äga bestånd emedan den Utvalde är uppstånden inför andarnas Herre och hans härlighet varar från evighet till evighet och hans makt från släkte till släkte. 3. I honom bor vishetens ande och dens ande, som gifver förstånd, och kunskapens och kraftens ande, och deras ande, som äro afsomnade i rättfärdighet. 4. Och han skall döma det förborgade, och ingen skall kunna föra fåfängt tal inför honom, ty han är utvald inför andarnas Herre efter hans välbehag.
Och sålunda befallde Herren konungarna och de mäktiga och de höga och dem som besitta jorden och sade: Slån upp edra ögon och upplyften edra horn, om i det förmån, för att erkänna den Utvalde! 2. Och andarnas Herre satt på sin härlighets tron, rättvisans ande var utgjuten öfver honom, och hans muns tal dödade alla syndare och alla orättfärdiga, och inför hans ansikte förgingos de. 3. Och på den dagen skola alla konungar och mäktiga och höga och de som besitta fästet stå och se och erkänna honom, då han sitter på sin härlighets tron, och de rättfärdiga dömas i rättfärdighet och intet fåfängt tal hållas inför honom. 4. Då skall en smärta komma öfver dem, lik kvinnans smärta i födslovånda, då hon har svårt att föda. 5. Och de skola se på hvarandra och förskräckas och nedslå sitt anlete, och smärta skall fatta dem, när de se kvinnans Son sitta på sin härlighets tron. 6. Och konungarna, de mäktiga och alla som besitta jorden skola lofva och prisa och upphöja honom, som härskar öfver allting och som var förorgad. 7. Ty förut var han förborgad, Människosonen, och den Högste har försvarat honom inför sin makt och uppenbarat honom för de utvalda. 8. Och de heligas och utvaldas församling varder sådd, och på den dagen skola alla utvalda stå inför honom. 9. Och alla de mäktiga konungarna och de höga och de som härskat öfver fästet skola nedfalla på sitt ansikte inför honom och tillbedja honom och sätta sitt hopp till Människosonen och anropa honom och bedja honom om barmhärtighet. 10. Och då skall andarnas Herre visa bort dem, så att de hastigt gå bort inför hans anlete. Och deras ansikten skola betäckas med blygsel, och mörker skall hopas därpå. 11. Och straffänglarna skola mottaga dem för att öfva vedergällning på dem, därför att de misshandlat Guds barn och hans utvalda. 12. Och de varda ett skådespel för de rättfärdiga och för hans utvalda, som skola fröjda sig öfver dem, emedan andarnas Herres vrede förblifver öfver dem och hans svärd blir rusigt af deras blod. 13. Och på den dagen varda de rättfärdiga och utvalda frälsta och skola från den stunden icke mer skåda syndarnas och de orättfärdigas ansikten. 14. Och andarnas Herre skall bo ibland dem, och med Människosonen skola de bo samman och äta och lägga sig till hvila och stiga upp från evighet till evighet. 15. Och de rättfärdiga och de utvalda hafva höjt sig från jorden och hafva upphört att slå ned sitt ansikte och hafva iklädt sig lifvets klädnad. 16. Och det skall vara en lifvets klädnad hos andarnas Herre. Och edra kläder skola icke föråldras och eder härlighet icke aftaga inför andarnas Herre.
Jag vill hälsa er välkomna i Jesus Kristus Gud Fader till ära må den Helige Ande i Jesu namn vara med er alla dagar intill tidens ände ..Amen...
börja här..70100..
Gott folk nu har ni kommit till en känslosam blogg .. jag tar ut svängarna ordentligt....varför skulle man ej kunna vara hängiven Gud när han räddat en från förfall..
Jag älskar dig min Fader Vi vill komma och tillbe dig i Jesu namn..vi vill tillbe dig tillsammans med din Son Jesus och alla de heliga i Kristi Kropp genom alla tider
Må ditt rike komma Amen Lyssna på lovsång medan du läser.....70101 ...
tillbaka till studiegrupp Jesus
http://jesusinbjudan.blogspot.com/
29 kommentarer:
Så här skriver Symeon.en fantastisk text ...jag ryser .....fatta hur svårt kyrkan måste haft det att förmedla detta till vanligt jordnära folk ..och hur kunde apostlarna egentligen få denna uppenbarelse .....
joh1:
9. Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen.
10. I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom.
http://enhetensvanner.se/pdf/den_hel._Symeon_teol..pdf
Min tolkning..den uppmärksamme ser att ordet Gud skrivs på två sätt i grekiskan
ton theon = bestämd artikel syftar på den allsmäktige guden
theos = gud
monogenos theos =enfödde guden
" I begynnelsen fanns Ordet , och Ordet fanns hos Gud ( grekiska : ton theon),och Ordet var Gud ( theos )"
joh upp 19:13. Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod; och det namn han har fått är »Guds Ord».
1 joh 5:
20. Och vi veta att Guds Son har kommit och givit oss förstånd, så att vi kunna känna den Sanne; och vi äro i den Sanne, i hans Son, Jesus Kristus. Denne är den sanne Guden och evigt liv.
så då blir min tolkning
så då blir min tolkning
Teofilus reflektion: I begynnelsen fanns Ordet,och Ordet fanns hos den Allsmäktige Guden ( dvs Jesu Fader daniel 7:9),och Ordet var Gud
och Ordet blev kött och vi såg en enfödd Sons härlighet...
dvs monogenos theos =den enfödde Guden dvs Jesus Kristus daniel 7:13
dvs människosonen som var i himlen benäms Gud dvs theos
men ej ton theon
joh 1:30 3:13 6:62 ....
LÄS MER......70107 ....
26. Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att
vara oss lika;
orginaltextens hebreiska ord för likhet betyder
en exakt koipa
sonen en exakt kopia av Fadern
15. i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före
allt skapat.
16. Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl
som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och
väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom
honom och till honom.
17. Ja, han är till före allt annat, och alltsammans äger bestånd i
honom.
18. Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är
begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt
vara den främste.
hebr 1
1. Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till
fäderna genom profeterna,
2. har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom
sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken
han ock har skapat världen.
3. Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens
avbild och genom sin makts
ord bär allt, har han -- sedan han
hade utfört en rening från synderna -- satt sig på Majestätets
högra sida i höjden.
4. Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han
har ärvt är förmer än deras.
5. Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min
Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans
Fader, och han skall vara min Son»?
6. Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta
den förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skola
tillbedja honom.»
joh upp 1
12. Och jag vände mig om för att se vad det var för en röst som
talade till mig; och när jag vände mig om, fick jag se sju
gyllene ljusstakar
13. och mitt i bland ljusstakarna någon som liknade en människoson,
klädd i en fotsid klädnad och omgjordad kring bröstet med ett
gyllene bälte.
14. Hans huvud och hår var vitt såsom vit ull, såsom snö, och hans
ögon voro såsom eldslågor.
15. Hans fötter liknade glänsande malm, när den har blivit glödgad i
en ugn. Och hans röst var såsom bruset av stora vatten.
16. I sin högra hand hade han sju stjärnor, och från hans mun utgick
ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när
den skiner i sin fulla kraft.
17. När jag såg honom, föll jag ned för hans fötter, såsom hade jag
varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sade:
»Frukta icke. Jag är den förste och den siste
18. och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas
evigheter och jag har nycklarna till döden och dödsriket.
19. Så skriv nu upp, vad du har sett, och skriv upp både vad som nu
är, och vad som härefter skall ske.
så vem är Fadern
Fadern Jesu Far
Israels gud..ton theon ...
9. Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var
gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans
huvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulen
därpå voro av flammande eld.
10. En flod av eld strömmade ut från honom, tusen gånger tusen voro
hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans
tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo
upplåtna.
11. Medan jag nu såg härpå, skedde det att, för de stora ords skull
som hornet talade -- medan jag ännu såg härpå -- djuret dödades
och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännas
upp.
12. Från de övriga djuren togs ock deras välde, ty deras livslängd
var bestämd till tid och stund.
13. Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en
människoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle
och fördes fram inför honom.
14. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar
och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde,
som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke
förstöras.
sonen ..theos ..den levande Gudens Son
hosea 11 Fadern
9. Jag vill icke låta dig känna
min vredes glöd,
jag skall icke vidare
fördärva Efraim.
Ty jag är Gud
och icke en människa;
helig är jag bland eder,
och med vrede vill jag ej komma.
1 samuel
29. Och den Härlige i Israel ljuger icke och ångrar sig icke; ty han
är icke en människa, så att han skulle kunna ångra sig.»
4 mose
23:19. Gud är icke en människa, så att han kan ljuga,
icke en människoson, så att han kan ångra något.
Skulle han säga något och icke göra det,
tala något och icke fullborda det?
joh 4
24. Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och
sanning.»
hesekiel
4. Och jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med
flammande eld, och ett sken omgav det; och mitt däri, mitt i
elden, syntes något som var såsom glänsande malm.
5. Och mitt däri syntes något som liknade fyra väsenden, och dessa
sågo ut på följande sätt: de liknade människor,
6. men vart väsende hade fyra ansikten, och vart och ett av dem
hade fyra vingar,
7. och deras ben voro raka och deras fötter såsom fötterna på en
kalv och de glimmade såsom glänsande koppar.
8. Och de hade människohänder under sina vingar på alla fyra
sidorna. Och med de fyras ansikten och vingar förhöll det sig
så:
9. deras vingar slöto sig intill varandra; och när de gingo,
behövde de icke vända sig, utan gingo alltid rakt fram.
10. Och deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade
lejonansikten på högra sidan, och alla fyra hade tjuransikten på
vänstra sidan, och alla fyra hade ock örnansikten.
11. Så var det med deras ansikten. Och deras vingar voro utbredda
upptill; vart väsende hade två vingar med vilka de slöto sig
intill varandra, och två som betäckte deras kroppar.
12. Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville gå, dit gingo
de, och när de gingo, behövde de icke vända sig.
13. Och väsendena voro till sitt utseende lika eldsglöd, som brunno
likasom bloss, under det att elden for omkring mellan väsendena;
och den gav ett sken ifrån sig, och ljungeldar foro ut ur elden.
hesekiel 1 forts
13. Och väsendena voro till sitt utseende lika eldsglöd, som brunno
likasom bloss, under det att elden for omkring mellan väsendena;
och den gav ett sken ifrån sig, och ljungeldar foro ut ur elden.
14. Och väsendena hastade fram och tillbaka likasom blixtar.
15. När jag nu såg på väsendena, fick jag se ett hjul stå på jorden,
invid väsendena, vid var och en av deras fyra framsidor.
16. Och det såg ut som om hjulen voro gjorda av något som liknade
krysolit, och alla fyra voro likadana; och det såg vidare ut som
om de voro så gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat.
17. När de skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna, de behövde
icke vända sig, när de gingo.
18. Och deras lötar voro höga och förskräckliga, och på alla fyra
voro lötarna fullsatta med ögon runt omkring.
19. Och när väsendena gingo, gingo ock hjulen invid dem, och när
väsendena lyfte sig upp över jorden lyfte sig ock hjulen.
20. Vart anden ville gå, dit gingo de, ja, varthelst anden ville gå;
och hjulen lyfte sig jämte dem, ty väsendenas ande var i hjulen.
21. När väsendena gingo, gingo ock dessa; när de stodo stilla, stodo
ock dessa stilla; när de lyfte sig upp över jorden, lyfte sig
ock hjulen jämte dem, ty väsendenas ande var i hjulen.
22. Och över väsendenas huvuden syntes något som liknade ett
himlafäste, till utseendet såsom underbar kristall, utspänt
ovanpå deras huvuden.
23. Och under fästet voro deras vingar utbredda rätt emot varandra
Vart särskilt väsende hade två vingar med vilka det kunde
betäcka sin kropp.
24. Och när de gingo, lät dånet av deras vingar i mina öron såsom
dånet av stora vatten, såsom den Allsmäktiges röst; ja, det var
ett väldigt dån, likt dånet från en härskara. Men när de stodo
stilla, höllo de sina vingar nedsänkta.
25. Och ovan fästet, som vilade på deras huvuden, dånade det; när de
då stodo stilla, höllo de sina vingar nedsänkta.
26. Och ovanpå fästet, som vilade på deras huvuden, syntes något som
såg ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och
ovanpå det som liknade en tron satt en som till utseendet
liknade en människa,
>2 Mos. 24,10. Jes. 6,1 Hes. 10,1 f. Dan. 7,9 f. Upp. 4,2 f.
hos 11:9 4 mose 23:19
27. Och jag såg något som var såsom glänsande malm och omgivet runt
omkring av något som såg ut såsom eld, ända ifrån det som såg ut
att vara hans länder och sedan allt uppåt. Men nedåt från det
som såg ut att vara hans länder såg jag något som såg ut såsom
eld; och ett sken omgav honom.
28. Såsom bågen som synes i skyn, när det regnar, så såg skenet ut
där runt omkring.
Så såg det ut, som tycktes mig vara HERRENS härlighet; och när
jag såg det, föll jag ned på mitt ansikte, och jag hörde rösten
av en som talade
Fadern
1. Sedan fick jag se en dörr vara öppnad i himmelen; och den röst,
lik ljudet av en basun, som jag förut hade hört tala till mig,
sade: »Kom hit upp, så skall jag visa dig, vad som skall ske
härefter.»
2. I detsamma kom jag i andehänryckning. Och jag fick se en tron
vara framsatt i himmelen, och någon satt på den tronen;
3. och han som satt därpå var till utseendet såsom jaspissten och
karneol. Och runt omkring tronen gick en regnbåge, som till
utseendet var såsom en smaragd.
4. Och jag såg tjugufyra andra troner runt omkring tronen, och på
de tronerna sutto tjugufyra äldste, klädda i vita kläder, med
gyllene kransar på sina huvuden.
5. Och från tronen utgingo ljungeldar och dunder och tordön; och
framför tronen brunno sju eldbloss, det är Guds sju andar.
6. Framför tronen syntes ock likasom ett glashav, likt kristall;
och runt omkring tronen stodo fyra väsenden, ett mitt för var
sida av tronen och de voro fullsatta med ögon framtill och
baktill.
7. Och det första väsendet liknade ett lejon, det andra väsendet
liknade en ung tjur, det tredje väsendet hade ett ansikte såsom
en människa, det fjärde väsendet liknade en flygande örn.
8. Och vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar; runt
omkring, jämväl under vingarna voro de fullsatta med ögon. Och
dag och natt sade de utan uppehåll: »Helig, helig, helig är
Herren Gud den Allsmäktige, han som var, och som är, och som
skall komma.»
9. Och när väsendena hembära pris och ära och tack åt honom som
sitter på tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas
evigheter,
10. då falla de tjugufyra äldste ned inför honom som sitter på
tronen, och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter,
och lägga sina kransar ned inför tronen och säga;
11. »Du, vår Herre och Gud, är värdig att mottaga pris och ära och
makt, ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja,
kom det till och blev skapat.»
joh upp 4 +5
1. Och i högra handen på honom som satt på tronen
Fadern
såg jag en
bokrulle, med skrift både på insidan och på utsidan, och
förseglad med sju insegel.
2. Och jag såg en väldig ängel som utropade med hög röst: »Vem är
värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel?»
3. Men ingen, vare sig i himmelen eller på jorden eller under
jorden, kunde öppna bokrullen eller se vad som stod däri.
4. Och jag grät bittert över att ingen befanns vara värdig att
öppna bokrullen eller se, vad som stod däri.
5. Men en av de äldste sade till mig: »Gråt icke. Se, lejonet av
Juda stam, telningen från Davids rot, har vunnit seger, så att
han kan öppna bokrullen och och bryta dess sju insegel.»
6. Då fick jag se att mellan tronen och de fyra väsendena och de
äldste stod ett lamm, som såg ut såsom hade det varit slaktat. Det
hade sju horn och sju ögon, det är Guds sju andar, vilka äro
utsända över hela jorden.
7. Och det trädde fram och tog bokrullen ur högra handen på honom
som satt på tronen.
Sonen trädde fram till Fadern
8. Och när han tog bokrullen, föllo de fyra väsendena och de
tjugufyra äldste ned inför Lammet; och de hade var och en sin
harpa och hade gyllene skålar, fulla med rökelse, det är de
heligas böner.
9. Och de sjöngo en ny sång som lydde så:
»Du är värdig att taga bokrullen
och att bryta dess insegel,
ty du har blivit slaktad,
och med ditt blod har du åt Gud köpt människor,
av alla stammar och tungomål och folk och folkslag,
10. och gjort dem åt vår Gud till ett konungadöme och till präster,
och de skola regera på jorden»
nästa ordkombination
1. I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var
Gud.
2. Detta var i begynnelsen hos Gud.
3. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit
till, som är till.
4. I det var liv, och livet var människornas ljus.
1. I begynnelsen var Ordet
i begynnelsen på hebreiska
be re shit
be re = kan betyda i eller genom
shit
kan betyda början eller förstling eller begynnelsen
detta är ett rykte jag hört som skall kollas
men jag provade denna kombination
genom förstlingen var Ordet
14. Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo
hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från
sin Fader, och han var full av nåd och sanning.
och vi sågo
hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från
vad är härlighet ..förmodligen Andens utstrålning ...på förklaringsberget ..joh 17:5
5. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den
härlighet som jag hade hos dig, förrän världen var till.
22. Och den härlighet som du har givit mig, den har jag givit åt
dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett
23. -- jag i dem, och du i mig -- ja, för att de skola vara
fullkomligt förenade till ett, så att världen kan förstå att du
har sänt mig, och att du har älskat dem, såsom du har älskat
mig.
24. Fader, jag vill att där jag är, där skola ock de som du har
givit mig vara med mig, så att de få se min härlighet, som du
har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse.
25. Rättfärdige Fader, världen har icke lärt känna dig, men jag
känner dig, och dessa hava förstått att du har sänt mig.
26. Och jag har kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det, på
det att den kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem,
och jag i dem.»
Voila pojkar mäktigt
nästa ordkombination
1. Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN
Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava
sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?»
2. Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden
i lustgården,
3. men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud
sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det
att I icke mån dö.'»
4. Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö;
5. men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så
att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»
6. Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en
lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man
därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav
jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.
när Adam åt det ursprungliga hebreiska ordet för orm så som det används i 1 mose 3:1 är förgiftare
orm på hebreiska
joh 10
10. Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och
förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över
nog.
det grekiska ord som översatts förgörare betyder också fördärvare ödeläggare med specialbetydelsen giftorm
nästa rykte som skall kolas är ordet herren
herren
är tidlöst med betydelsen
var är kommer
så när Mose frågar Gud vad är ditt namn säger Gud
1 mose 1
1. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
prova tanken genom förstlingen ..i begynnelsen
det var en liten avstickare från ämnet
tillbaka
1 mose 17
1. När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig HERREN för
honom och sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra
inför mig och var ostrafflig.
22. Då Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp från honom.
1 mose 35
9. Och Gud uppenbarade sig åter för Jakob, när han hade kommit
tillbaka från Paddan-Aram, och välsignade honom.
10. Och Gud sade till honom: »Ditt namn är Jakob; men du skall icke
mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.» Så fick han
namnet Israel.
11. Och Gud sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige; var
fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola
komma av dig, och konungar skola utgå från din länd.
12. Och det land som jag har givit åt Abraham och Isak skall jag
giva åt dig; åt din säd efter dig skall jag ock giva det landet.
13. Och Gud for upp från honom, på den plats där han hade talat med
honom.
14. Men Jakob reste en stod på den plats där han hade talat med
honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer därpå och göt
olja över den.
15. Och Jakob gav åt platsen där Gud hade talat med honom namnet
Betel.
2 mose 3
3. Då tänkte Mose: »Jag vill gå ditbort och betrakta den underbara
synen och se varför busken icke brinner upp.»
4. När då HERREN såg att han gick åstad för att se, ropade Gud till
honom ur busken och sade: »Mose! Mose!» Han svarade: »Här är
jag.»
5. Då sade han: »Träd icke hit; drag dina skor av dina fötter, ty
platsen där du står är helig mark.»
6. Och han sade ytterligare: »Jag är din faders Gud, Abrahams Gud,
Isaks Gud och Jakobs Gud.» Då skylde Mose sitt ansikte, ty han
fruktade för att se på Gud.
>Matt. 22,32. Mark. 12,26. Luk. 20,37.
7. Och HERREN sade: »Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i
Egypten, och jag har hört huru de ropa över sina plågare; jag
vet vad de måste lida.
8. Därför har jag stigit ned för att rädda dem ur egyptiernas våld
och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land,
ett land som flyter av mjölk och honung, det land där kananéer,
hetiter, amoréer, perisséer, hivéer och jebuséer bo.
9. Fördenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och
jag därjämte har sett huru egyptierna förtrycka dem,
10. därför må du nu gå åstad, jag vill sända dig till Farao; och du
skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten»
11. Men Mose sade till Gud: »Vem är jag, att jag skulle gå till
Farao, och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?»
12. Han svarade: »Jag vill vara med dig. Och detta skall för dig
vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: när du har fört
folket ut ur Egypten, skolen I hålla gudstjänst på detta berg.»
13. Då sade Mose till Gud: »När jag nu kommer till Israels barn och
säger till dem: 'Edra fäders Gud har sänt mig till eder', och de
fråga mig; 'Vad är hans namn?', vad skall jag då svara dem?»
14. Gud sade till Mose: »Jag är den jag är.» Och han sade vidare:
»Så skall du säga till Israels barn: 'Jag är'[1] har sänt mig
till eder.
15. Och Gud sade ytterligare till Mose: »Så skall du säga till
Israels barn: HERREN, edra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud
och Jakobs Gud, har sänt mig till eder. Detta skall vara mitt
namn evinnerligen, och så skall man nämna mig från släkte till
släkte.
16. Gå nu åstad och församla de äldste i Israel, och säg till dem:
HERREN, edra fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har
uppenbarat sig för mig, och han har sagt: 'Jag har sett till
eder och har sett det som vederfares eder Egypten;
17. därför är nu mitt ord: jag vill föra eder bort ifrån betrycket i
Egypten upp till kananéernas, hetiternas, amoréernas,
perisséernas, hivéernas och jebuséernas land, ett land som
flyter av mjölk och honung.'
18. Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de
äldste i Israel gå till konungen i Egypten, och I skolen säga
till honom: HERREN, hebréernas Gud, har visat sig för oss, så
låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår
Gud.'
2 mose 6
2. Och Gud talade till Mose och sade till honom: »Jag är HERREN.
3. För Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig såsom 'Gud den
Allsmäktige', men under mitt namn 'HERREN' var jag icke känd av
dem.
HERREN
2 mose 24
2. Mose allena må träda fram till HERREN, de andra må icke träda
fram; ej heller må folket stiga ditupp med honom.»
9. Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i
Israel stego ditupp.
10. Och de fingo se Israels Gud; och under hans fötter var likasom
ett inlagt golv av safirer, likt själva himmelen i klarhet.
>Hes. 1,26.
11. Men han lät icke sin hand drabba Israels barns ypperste, utan
sedan de hade skådat Gud, åto de och drucko.
12. Och HERREN sade till Mose: »Stig upp till mig på berget och bliv
kvar där, så skall jag giva dig stentavlorna och lagen och
budorden som jag har skrivit, till undervisning för dessa.»
13. Då begav sig Mose åstad med sin tjänare Josua; och Mose steg upp
på Guds berg.
14. Men till de äldste sade han: »Vänten här på oss, till dess att
vi komma tillbaka till eder. Se, Aron och Hur äro hos eder; den
som har något att andraga, han må vända sig till dem.»
15. Så steg Mose upp på berget, och molnskyn övertäckte berget.
16. Och HERRENS härlighet vilade på Sinai berg, och molnskyn
övertäckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han på
Mose ur skyn.
17. Och HERRENS härlighet tedde sig inför Israels barns ögon såsom
en förtärande eld, på toppen av berget.
18. Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp på berget. Sedan blev
Mose kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
2 mose 33
5. Och HERREN sade till Mose: »Säg till Israels barn: I ären ett
hårdnackat folk. Om jag allenast ett ögonblick droge med dig,
skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken, så vill
jag se till, vad jag skall göra med dig.»
6. Så togo då Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem
allt ifrån vistelsen vid Horebs berg.
7. Men Mose hade för sed att taga tältet och slå upp det ett stycke
utanför lägret; och han kallade det »uppenbarelsetältet». Och
var och en som ville rådfråga HERREN måste gå ut till
uppenbarelsetältet utanför lägret.
8. Och så ofta Mose gick ut till tältet, stod allt folket upp, och
var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och skådade
efter Mose, till dess han hade kommit in i tältet.
9. Och så ofta Mose kom in i tältet, steg molnstoden ned och blev
stående vid ingången till tältet; och han talade med Mose.
10. Och allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet; då
föll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingången till
sitt tält.
11. Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, såsom när den
ena människan talar med den andra. Sedan vände Mose tillbaka
till lägret; men hans tjänare Josua, Nuns son, en ung man,
lämnade icke tältet.
>4 Mos. 12,8.
12. Och Mose sade till HERREN: »Väl säger du till mig: 'För detta
folk ditupp'; men du har icke låtit mig veta vem du vill sända
med mig Du har dock sagt: 'Jag känner dig vid namn, och du har
funnit nåd för mina ögon.'
13. Om jag alltså har funnit nåd för dina ögon, så låt mig se dina
vägar och lära känna dig; jag vill ju finna nåd för dina
ögon. Och se därtill, att detta folk är ditt folk.»
>2 Mos. 19,6. Ps. 103,7.
14. Han sade: »Skall jag då själv gå med och föra dig till ro?»
15. Han svarade honom: »Om du icke själv vill gå med, så låt oss
alls icke draga upp härifrån.
16. Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava
funnit nåd för dina ögon, om icke därigenom att du går med oss,
så att vi, jag och ditt folk, utmärkas framför alla andra folk
på jorden?»
17. HERREN svarade Mose: »Vad du nu har begärt skall jag ock göra;
ty du har funnit nåd för mina ögon, och jag känner dig vid
namn.»
18. Då sade han: »Låt mig alltså se din härlighet.»
19. Han svarade: »Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig där du
står, och jag skall utropa namnet 'HERREN' inför dig; jag skall
vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och skall förbarma
mig över den jag vill förbarma mig över.
20. Ytterligare sade han: »Mitt ansikte kan du dock icke få se, ty
ingen människa kan se mig och leva.»
21. Därefter sade HERREN: »Se, här är en plats nära intill mig;
ställ dig där på klippan.
22. När nu min härlighet går förbi, skall jag låta dig stå där i en
klyfta på berget, och jag skall övertäcka dig med min hand, till
dess jag har gått förbi.
23. Sedan skall jag taga bort min hand, och då skall du få se mig på
ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.»
2 mose 34
1. Och HERREN sade till Mose: »Hugg ut åt dig två stentavlor,
likadana som de förra voro, så vill jag skriva på tavlorna samma
ord som stodo på de förra tavlorna, vilka du slog sönder.
2. Och var redo till i morgon, du skall då på morgonen stiga upp på
Sinai berg och ställa dig på toppen av berget, mig till mötes,
3. men ingen må stiga upp med dig, och på hela berget för ingen
annan visa sig; ej heller må får och fäkreatur gå i bet framemot
detta berg.»
4. Och han högg ut två stentavlor likadana som de förra voro. Och
bittida följande morgon begav sig Mose upp på Sinai berg, såsom
HERREN hade bjudit honom, och tog de två stentavlorna med sig.
5. Då steg HERREN ned i molnskyn. Och han ställde sig där nära
intill honom och åkallade HERRENS namn.
6. Och HERREN gick förbi honom, där han stod, och utropade:
»HERREN! HERREN! -- en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och
stor i mildhet och trofasthet,
7. som bevarar nåd mot tusenden, som förlåter missgärning och
överträdelse och synd, men som ingalunda låter någon bliva
ostraffad, utan hemsöker fädernas missgärning på barn och
barnbarn och efterkommande i tredje och fjärde led.»
8. Då böjde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad
9. och sade: »Om jag har funnit nåd för dina ögon, Herre, så må
Herren gå med oss. Ty väl är det ett hårdnackat folk, men du
vill ju förlåta oss vår missgärning och synd och taga oss till
din arvedel.»
10. Han svarade: »Välan, jag vill sluta ett förbund. Inför hela ditt
folk skall jag göra under, sådana som icke hava blivit gjorda i
något land eller bland något folk. Och hela det folk som du
tillhör skall se att HERRENS gärningar äro underbara, de som jag
skall göra med dig.
>5 Mos. 5,2.
11. Håll de bud som jag i dag giver dig. Se, jag skall förjaga för
dig amoréerna, kananéerna, hetiterna, perisséerna, hivéerna och
jebuséerna.
12. Tag dig till vara för att sluta förbund med inbyggarna i det
land dit du kommer, och låt dem icke bliva till en snara bland
eder.
13. Fastmer skolen I bryta ned deras altaren och slå sönder deras
stoder och hugga ned deras Aseror.
14. Ja, du skall icke tillbedja någon annan gud, ty HERREN heter
Nitälskare; en nitälskande Gud är han.
HERREN enligt ryktet
är ett tidlöst ord
men betydelsen
var är kommer
Gud säger alltså till Mose jag är någon som var är kommer
och detta är ju spik
joh upp 1
4. Johannes hälsar de sju församlingarna i provinsen Asien. Nåd
vare med eder och frid från honom som är, och som var, och som
skall komma, så ock från de sju andar, som stå inför hans tron,
5. och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde
bland de döda, den som är härskaren över konungarna på
jorden. Honom som älskar oss, och som har löst oss från våra
synder med sitt blod
6. och gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och
Fader, honom tillhör äran och väldet i evigheternas evigheter,
amen.
7. Se, han kommer med skyarna, och allas ögon skola se honom, ja
ock deras som hava stungit honom; och alla släkter på jorden
skola jämra sig vid hans åsyn. Ja, amen.
8. Jag är A och O[1], säger Herren Gud, han som är, och som var,
och som skall komma, den Allsmäktige.
upp 4
. Och vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar; runt
omkring, jämväl under vingarna voro de fullsatta med ögon. Och
dag och natt sade de utan uppehåll: »Helig, helig, helig är
Herren Gud den Allsmäktige, han som var, och som är, och som
skall komma.»
Herren ..var är kommer
sonen heter också Herren
den som smorde som var är kommer
11. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och
han är Messias, Herren.
smord = messias kristus
så Far som var är kommer
och Son som vär är kommer
skall komma
lukas 9
26. Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall
Människosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders och
de heliga änglarnas härlighet.
dvs samma sak som skedde vid Sinai då både Far och Son var där
+ mångtusenden heliga varelser
5 mose 33
2. han sade:
»HERREN kom från Sinai,
och från Seir gick hans sken upp för dem;
han kom fram i glans från berget Paran,
ut ur hopen av mångtusen heliga;
på hans högra sida brann i eld en lag för dem.
3. Ja, han vårdar sig om folken;
det var Fadern nu Sonen
1 kor 10
1. Ty jag vill säga eder detta, mina bröder:
Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;
2. alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;
3. alla åto de samma andliga mat,
4. och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur
en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.
5. Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju
nedgjorda i öknen.
6. Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava
begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.
7. Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem
blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och
dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»
8. Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem
gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.
9. Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem
gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.
10. Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock
blevo dödade av »Fördärvaren».
11. Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det
blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå
oss.
12. Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke
faller.
men detta är i framtiden
1. Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen
och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer.
2. Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned
från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud som är
prydd för sin brudgum.
3. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: »Se, nu står Guds
tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och
de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem
4. och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall
icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga
skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.»
5. Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.»
Ytterligare sade han: »Skriv: ty dessa ord äro visa och sanna.»
6. Han sade vidare till mig: »Det är gjort. Jag är A och O[1],
begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag giva att
dricka för intet ur källan med livets vatten.
7. Den som vinner seger, han skall få detta till arvedel, och jag
skall vara hans Gud, och han skall vara min son.
8. Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad
styggeligt är, och dråpare och otuktiga människor och
trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del
i den sjö som brinner med eld och svavel; detta är den andra
döden.»
lukas 20
30. Då tog den andre i ordningen henne
31. och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla,
utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
32. Slutligen dog ock hustrun.
33. Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru?
De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»
34. Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det
så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;
35. men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern
och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken
män tag sig hustrur, eller hustrur givas män.
36. De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro,
Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
37. Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det
talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren
'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
38. Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom
leva alla.»
39. Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har
talat rätt.»
40. De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på
honom.
41. Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids
son?
42. David själv säger ju i Psalmernas bok:
Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
43. till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
44. David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans
son?»
markus 12
23. Vilken av dem skall nu vid uppståndelsen, när de uppstå, få
henne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till
hustru.»
24. Jesus svarade dem: »Visar icke eder fråga att I faren vilse och
varken förstån skrifterna, ej heller Guds kraft?
25. Efter uppståndelsen från de döda taga män sig icke hustrur, ej
heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i
himmelen.
26. Men vad nu det angår, att de döda uppstå, haven I icke läst i
Moses' bok, på det ställe där det talas om törnbusken, huru Gud
sade till honom så: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och
Jakobs Gud'?
27. Han är en Gud icke för döda, utan för levande. I faren mycket
vilse.»
28. Då trädde en av de skriftlärde fram, en som hade hört deras
ordskifte och förstått att han hade svarat dem väl. Denne
frågade honom: »Vilket är det förnämsta av alla buden?»
29. Jesus svarade: »Det förnämsta är detta: 'Hör, Israel! Herren,
vår Gud, Herren är en.
30. Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av
all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.'
31. Därnäst kommer detta: 'Du skall älska din nästa såsom dig
själv.' Intet annat bud är större än dessa.»
32. Då svarade den skriftlärde honom: »Mästare, du har i sanning
rätt i vad du säger, att han är en, och att ingen annan är än
han.
33. Och att älska honom av allt sitt hjärta och av allt sitt
förstånd och av all sin kraft och att älska sin nästa såsom sig
själv, det är 'förmer än alla brännoffer och slaktoffer'.»
34. Då nu Jesus märkte att han hade svarat förståndigt, sade han
till honom: »Du är icke långt ifrån Guds rike.» Sedan dristade
sig ingen att vidare ställa någon fråga på honom.
35. Medan Jesus undervisade i helgedomen, framställde han denna
fråga: »Huru kunna de skriftlärde säga att Messias är Davids
son?
36. David själv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse:
'Herren sade till min herre:
Sätt dig på min högra sida,
till dess jag har lagt dina fiender
dig till en fotapall.'
37. Så kallar nu David själv honom 'herre'; huru kan han då vara
hans son?»
Och folkskarorna hörde honom gärna.
bibeln är verkligen helig
kol 3
17. Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören
det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.
2 tess 1
12. så att vår Herre Jesu namn bliver förhärligat i eder, och I i
honom, efter vår Guds och Herrens, Jesu Kristi, nåd.
än en gång bibeln är helig
Jag tror daniel 7 syn kommer från Henok
http://jesusinbjudan.blogspot.com/2009/08/blog-post.html
Jesu Far kallar jag omväxlande Fadern eller Israels Gud eller Abrahams Isaks och Jakobs Gud eller Fadern Gud den Allsmäktige eller den ende sanne och levande Guden eller HERREN Sebaot och då vänder jag mig i bönen till den gamle av dagar i daniel 7:9
och när jag tänker på Guds Son Messias den levande Gudens Son av evighet då vänder jag mig i bön till människosonen som kommer fram till den gamle av dagar i daniel 7:13 och när jag tänker på Messias ser jag framför mig människosonen som var i himlen dan 7:13 ..denne inkarneras i Maria ....och då blir detta en otroligt viktig sanning 1 joh 4:2.
2. Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som
bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud;
3. men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av
Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört att
den skulle komma, och som redan nu är i världen.
filip 2:
5. Varen så till sinnes som Kristus Jesus var
6. han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten
med Gud såsom ett byte,
7. utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när
han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara
såsom en människa
8. och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden
på korset.
9. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom
det namn som är över alla namn
10. för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i
himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under
jorden,
11. och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära,
att Jesus Kristus är Herre.
Jesus är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat enligt Paulus ord
kolosser 1
MIN FAVORITLÄRARE
Henoks gudsbild om andesjälens liv
http://sanningen.nu/henok.html
46 Kapitlet.
Och där såg jag en, som hade ett dagarnas hufvud, hvitt som ull, och hos honom var en annan, hvars anlete var såsom en människas, och ljufligt var det och likt de heliga änglarnas.
2. Och jag frågade en af änglarna, hvilken gick med mig och visade mig alla de förborgade tingen, om den Människosonen, hvem han var och hvadan han kommit och hvarför han gick med dagarnas Hufvud.
3. Och han svarade mig och sade: Detta är Människosonen, som äger rättfärdigheten och hos hvilken rättvisan bor och som uppenbarar alla det förborgades skatter, emedan andarnas Herre har utvalt honom, och hvars del inför andarnas Herre har öfverträffat allting genom hans rättfärdighet i evighet.
48 Kapitlet.
Och på den orten såg jag en rättfärdighetens källa, som var outtömlig och omgifven af flera vishetens brunnar, och alla törstande drucko därur och blevo uppfyllda med visdom och hade sin boning hos de rättfärdiga och heliga och utvalda.
2. Och på den tiden vardt Människosonen nämnd hos andarnas Herre och hans namn inför dagarnas Hufvud.
3. Och innan solen och stjärnbilderna voro skapade, innan himmelens ljus voro danade, vardt hans namn nämndt inför andarnas Herre.
4. Han skall vara en staf för de rättfärdiga och heliga, att de må stödja sig därpå och icke falla, och han skall vara folkens ljus och de i hjärtat bedrövades hopp.
5. Alla som bo på jorden skola nedfalla inför honom och tillbedja honom och lofva och prisa och lofsjunga andarnas Herres namn.
6. Och därför vardt han utvald och förborgad inför honom, innan världen skapades, och i evighet skall han vara inför honom.
7. Och andarnas Herres vishet har uppenbarat honom för de heliga och rättfärdiga, ty han bevarar de rättfärdigas del, emedan
49 Kapitlet.
Vishetens ande är utgjuten såsom vatten, och härligheten upphör icke inför honom från evighet till evighet.
2. Ty han är mäktig i alla rättfärdighetens hemligheter, och orättvisan skall försvinna likt en skugga och ej längre äga bestånd emedan den Utvalde är uppstånden inför andarnas Herre och hans härlighet varar från evighet till evighet och hans makt från släkte till släkte.
3. I honom bor vishetens ande och dens ande, som gifver förstånd, och kunskapens och kraftens ande, och deras ande, som äro afsomnade i rättfärdighet.
4. Och han skall döma det förborgade, och ingen skall kunna föra fåfängt tal inför honom, ty han är utvald inför andarnas Herre efter hans välbehag.
62 Kapitlet.
Och sålunda befallde Herren konungarna och de mäktiga och de höga och dem som besitta jorden och sade: Slån upp edra ögon och upplyften edra horn, om i det förmån, för att erkänna den Utvalde!
2. Och andarnas Herre satt på sin härlighets tron, rättvisans ande var utgjuten öfver honom, och hans muns tal dödade alla syndare och alla orättfärdiga, och inför hans ansikte förgingos de.
3. Och på den dagen skola alla konungar och mäktiga och höga och de som besitta fästet stå och se och erkänna honom, då han sitter på sin härlighets tron, och de rättfärdiga dömas i rättfärdighet och intet fåfängt tal hållas inför honom.
4. Då skall en smärta komma öfver dem, lik kvinnans smärta i födslovånda, då hon har svårt att föda.
5. Och de skola se på hvarandra och förskräckas och nedslå sitt anlete, och smärta skall fatta dem, när de se kvinnans Son sitta på sin härlighets tron.
6. Och konungarna, de mäktiga och alla som besitta jorden skola lofva och prisa och upphöja honom, som härskar öfver allting och som var förorgad.
7. Ty förut var han förborgad, Människosonen, och den Högste har försvarat honom inför sin makt och uppenbarat honom för de utvalda.
8. Och de heligas och utvaldas församling varder sådd, och på den dagen skola alla utvalda stå inför honom.
9. Och alla de mäktiga konungarna och de höga och de som härskat öfver fästet skola nedfalla på sitt ansikte inför honom och tillbedja honom och sätta sitt hopp till Människosonen och anropa honom och bedja honom om barmhärtighet.
10. Och då skall andarnas Herre visa bort dem, så att de hastigt gå bort inför hans anlete. Och deras ansikten skola betäckas med blygsel, och mörker skall hopas därpå.
11. Och straffänglarna skola mottaga dem för att öfva vedergällning på dem, därför att de misshandlat Guds barn och hans utvalda.
12. Och de varda ett skådespel för de rättfärdiga och för hans utvalda, som skola fröjda sig öfver dem, emedan andarnas Herres vrede förblifver öfver dem och hans svärd blir rusigt af deras blod.
13. Och på den dagen varda de rättfärdiga och utvalda frälsta och skola från den stunden icke mer skåda syndarnas och de orättfärdigas ansikten.
14. Och andarnas Herre skall bo ibland dem, och med Människosonen skola de bo samman och äta och lägga sig till hvila och stiga upp från evighet till evighet.
15. Och de rättfärdiga och de utvalda hafva höjt sig från jorden och hafva upphört att slå ned sitt ansikte och hafva iklädt sig lifvets klädnad.
16. Och det skall vara en lifvets klädnad hos andarnas Herre. Och edra kläder skola icke föråldras och eder härlighet icke aftaga inför andarnas Herre.
Skicka en kommentar